Sunday, November 30, 2008

Lördagen kan ha varit en utav de bästa dagarna i mitt liv. En utav timmarna var garanterat det. Jag var så jäkla glad, så glad har jag inte vart på länge. Den timman var bäst. Det är så lätt att glömma allt annat och endast fokusera på en sak, att inte låta idioterna bakom ta din plats! Obeskriligt, och jag älskar´t. Mer än något annat. Det betyder. Du betyder.


"STAGEDIVE!"
"Jag är så fet, är det någon som har ett rakblad?"


True blood är up next. Rätt kasst, men det hindrar tankarna från att driva iväg.

Saturday, November 29, 2008

Min strategi är för tillfället att trötta ut mig så totalt, att jag till slut faller ihop av utmattning.
05:49




SCHEISSE!

Iaf, lycka till med Hanna Malin.
Hoppas hon har mer vett i skallen än folk från Litauen, för din skull.

Thursday, November 27, 2008

"Your mother died to save you. If there is anything V can´t understand, it´s love. He didn´t realized that a love as strong as your mothers love for you leaves a prof of its own behind. Not a scar, not any visual sign. To have been loved that strong by anyone else gives us some kind of protection, even if that person who loved us is forever gone. It is burried under the skinn of yours. He, who was so caught up by all this hate, betray and evil and shared his soul whit V, was not able to toutch you by that very reason. He could not stand the horrible and painfull feeling he felt just by putting a finger on a person who had been loved like this."


Jag är i stort behov utav pengar, och vem är inte det i slutet utav månaden. Eller som Simon säger "varför finns det alltid så mycket månad kvar i slutet utav pengarna?". Bra frågeställning det där. Det är inte det att jag är helt broke, men jag vågar inte riktigt använda de sista surt sparade slantarna eftersom jag fullkomligt avskyr känslan då kontoutdraget säger att jag har 95 öre kvar. Det är döden för mig, typ.

De kommande helgerna är redan bokade för min, inte för att jag klagar. Eller gör jag det? Vi får väl se. Jag älskar att kunna vara spontan, men det var längesen jag hade tid till det. Fyfan vad självförverkligande det känns att säga att jag inte har tid att vara spontan. Just great.

Nu ska jag duscha. HOY

Wednesday, November 26, 2008

It took a lifetime for S to fall, his body bent in a gracefull bow while he sank backwards through the broken piece of fabric that covered the portal. H saw the look of fear mixed whit surprice in his godfathers scarred, once beautiful, face when he fell through the ancient doorvault and disappeard behind the fabric, which flickered for a moment like if it was caught up by a storm, and then it fell back on its right place again. Everything was quiet.

Saker går åt helvete, både åt höger och vänster. Jag bara går och väntar på att det ena efter de andra ska gå fel, och självklart gör de det. Ibland/OFTA känns det som om alla troende är idioter. Jag är inte en utav dem, det borde göra mig till en smart person. Synd och skam att så inte är fallet.

Om exakt en månad är julhysterin över. Då slipper vi alla allt tjat om vad än den ena än den andra vill ha eller önskar sig. Då äntligen slipper vi alla divafasoner som samtliga går ut på en sak, julklappar. Jag vet flera som faktiskt borde fråga sig själv om livet handlar om presenter. Det är så uttröttande att lyssna på folk som skriker att "ge mig det här annars slutar jag älska dig". I år ska jag bara ge bort toapapper och kramar. Jag avslutar här med en klyscha (tänk på barnen i Afrika, SÄH) och en lolcat.




Monday, November 24, 2008

The bang was like a cannon-blast and the golden flames that erupted between them, at the dead centre of he circle they had been treading, marked the point where the spells collided. He saw V´s green jets meet his own spell, saw the Elder Wand fly high, dark against the sunrise, spinning across the enchanted ceiling like the head of Nagini, spinning through the air towards the master it would not kill, who had come to take full possession of it at last. And he, with the unerring skill of the seeker, caught the wand in his free hand as V fell backwards. T R hit the floor with a mundane finality, his body feeble and shrunken, the white hands empty, the snake-like face vacant and unknowing. He was dead, killed by his own rebounding curse, and he, himself, stood with two wands in his hand, staring down at his enemy´s shell.
The fierce new sun dazzled the windows as they thundered towards him. He was the boy who lived, the reason it was over at last.

Sunday, November 23, 2008


what´s this madness?
It´s no big deal.

Tuesday, November 18, 2008

"Nu refererar du till Johan Palm som artist plötsligt. Fel :) . Om jag kallar spektaklet för coverband är jag majestätiskt snäll. Om man är opartisk kan man kalla "honom" hoppetossa. men det är inte pojkens fel ändå kanske. Jag skyller på Sony bmg, Universal och sionisterna på TV4. Fast han borde ändå veta att man inte kan förändra systemet inifrån. The system changes you. Finns många riktiga artister som diktat om just detta ämne. Googla på det istället :). Slut / smstummen"

Jag älskar dina sms Darko, men vad fan svarar man på det?





Gief me that kitteh, or at least a cheezburger.




johan is the shit