Idag blir det nog ett sånt där osammanhängande inlägg samtidigt som jag sitter här och dricker cola inför mitt senaste projekt.

Är otroligt pepp på det för tillfället soliga vädret och längtar sönder till Lysekil.
I torsdags jobbade jag de sista helvetestimmarna på i alla fall 2 veckor, victory.
Så det senaste har jag haft tid till att göra absolut ingenting och allt om jag velat, helt enkelt påbörjat mitt sommarlov, 2 veckor för sent.

Det blev inget med Millencolin, Bad religion eller west coast riot eftersom Malin blev sjuk, gjorde inte så mycket eftersom jag inte lyssnar så värst mycket på banden.
Åkte istället hem till Malin igår för att sitta och hosta oss hesa i soffan. Efter 4 koppar te, någon cola, ett antal halstabletter och en kass Prom night hade vi rett ut i alla fall något, tror jag, eller så hjälper det kanske att bara prata om det.

Hoppas på att det blir Överby snart, båda jag och mitt hår skulle behöva det.
Domi - ring!

Kan inte hjälpa det men längtar nu mer än någonsin efter att dra ifrån den här skithålan. Hur underbart skulle det inte vara att komma hem till ett helt tyst ställe, där ingen ställde några irriterande frågor eller bevakade varje steg. Att själv få vara den som bryter tystnaden och inte behöver bli tillsagd för minsta lilla grej.
Varför har jag en känsla av att 2 år inte kommer gå så fort som jag önskar?



Californien love